Riv denna mur

Min krönika i dagens Gefle Dagblad handlar om murens fall för 20 år sedan, med anledning av tankesmedjan Timbros seminarium förra fredagen.

"Herr Gorbatjov, riv denna mur. USA:s dåvarande president Ronald Reagans uppmaning, under sitt tal i Berlin 1987, var tydlig. Två år senare kunde muren inte längre hålla tillbaka de människor den separerat. Fyra år efter Reagans tal var Sovjetunionens kollaps ett faktum. Aldrig har så många människor gått från förtryck till frihet på så kort tid."

Läs hela här.

Läs även andra intressanta bloggar om Berlinmuren, Sovjetunionen, Ronald Reagan, Margaret Thatcher, Johannes Paulus II, Timbro

Likhet inför lagen

I debatten om Anna Odells dom blir relativismen som florerar på tidningarnas kulturredaktioner smärtsamt tydlig. Hon dömdes som bekant av tingsrätten till dagsböter, för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Att hon dömdes var principiellt viktigt.

Alla människor är lika inför lagen, eller borde åtminstone vara det, och detta inkluderar även konstnärer och journalister. Det finns flera mer eller mindre goda skäl till att visa civil olydnad. Men det innebär också att man är beredd att ta sitt straff, oavsett om det handlar om att gömma flyktingar eller avslöja oegentligheter.

Det finns mycket att säga om Odells konstverk, och om vad konst är och inte är. Där kan det råda olika uppfattningar. Det går inte att hindra en person att genomföra det Anna Odell gjorde. Men att hennes handledare på en skola som finansieras med skattemedel uppmuntrar henne är förkastligt.

När det gäller en grundläggande princip, som allas likhet inför lagen, går det inte att kompromissa. Att göra det, som en del tycks vilja, skulle innebära att en ny privilgierad klass - bestående av konstnärer och journalister - skulle uppstå. Att vara indignerad över ojämlikhet i ekonomiska tillgångar - resultat av fria individers självständiga val - är fullständigt självklart för kulturvänstern, men när det gäller människors rättigheter i samhället är jämlikheten plötsligt inte lika viktig.

Läs även andra intressanta bloggar om Anna Odell, Konstfack, Civil olydnad, Likhet inför lagen, Kulturvänstern

Hänt i bloggosfären, vecka 36

Söndag, och dags för en liten genomgång av vad som skrivits på några intressanta bloggar.

Fair and balanced: Dick Erixon skriver om Henrik Brors kommentar kring moderatstämman och debatten om Las. Nyliberal måste vara det mest förvrängda och slentrianmässigt använda skällsordet i hela det svenska språket. Brors kommentar skulle knappt gå an på ledarsidan, än mindre på nyhetsplats.

Även Johan Ingerö kommenterar kring stämman, där den "nyliberala flygeln", för att använda Henrik Brors benämning, lyckats vinna över partistyrelsen på några punkter i arbetsmarknadspolitiken.

Johan Norberg noterar att hans evige antagonist, Naomi Klein, nu förespråkar vad hon argumenterade emot i boken Chockdoktrinen. Logiken haltar betänkligt.

Tingsrätten har beslutat att stänga ned The Pirate Bay, trots att målet är överklagat till hovrätten. Har vi återinfört omvänd bevisbörda? Per Pettersson skriver om detta på sin blogg.

Läs även andra intressanta bloggar om Bloggosfären, Dick Erixon, Johan Ingerö, Johan Norberg, Per Pettersson

Trum-bonanza

Lördag: en dag som gjord för slötittande på Youtube. Förvisso kass ljud- och bildkvalitet, men vad spelar det för roll? Dagens skörd består av tre schysta metal-batterister: Thomas Haake från Meshuggah, Chris Adler från Lamb of God samt Daniel Erlandsson från Arch Enemy.

Thomas Haake brukar betraktas som en av de absolut bästa metal-batteristerna. Han har en fantastisk taktkänsla, som tillåter honom att spela avancerade polyrytmer på ett förtjänstfullt sätt. En otroligt kreativ trummis med mycket känsla. Här jammar han tillsammans med Meshuggahs basist, Dick Lövgren.



Chris Adler från Lamb of God är ett under av precision och hans dubbelkaggemattor är alltid extremt vältajmade. Att lyssna på honom får en att fundera över gränsen mellan människa och maskin.



Svenska Arch Enemy har i Daniel Erlandsson en trummis som alltid spelar i enlighet med musikens bästa. Inte för att skryta, utan för att det passar bra in. Less is more. Trumsolon är ofta lite för mycket, men inte det här.



Vilken gillar ni bäst?

Läs även andra intressanta bloggar om Trumsolon, Thomas Haake, Chris Adler, Daniel Erlandsson, Meshuggah, Lamb of God, Arch Enemy

Zahiren

Är kärleken en allsmäktig kraft som genomsyrar allt här i världen? Är den en metafor för det gudomliga? Dessa frågor dryftar Paulo Coehlo i sin roman Zahiren (2005). Coelhos böcker har utgivits i över 150 länder och översatts till 67 språk. Totalt har han sålt över 100 miljoner böcker världen över. Några av de mer kända verken är Alkemisten, Pilgrimsresan och Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät.

Zahir är arabiska och betyder ”det som inte kan undgås” – något som efter en tid förvandlas till en besatthet, alltid närvarande i tankarna. I boken är vår huvudperson besatt av tanken på sin fru, krigskorrespondenten Esther, som har försvunnit spårlöst. Hon är hans zahir, omöjlig att bli av med.

Huvudkaraktärens kamp för att förstå varför hans fru har försvunnit från hans sida är det centrala ämnet i boken. Har hon lämnat honom för en annan man? Eller har hon blivit kidnappad av någon av de grupperingar hon stött på under sina journalistiska uppdrag? Sökandet efter Esther ger upphov till ett inre sökande; för att kunna hitta sin fru måste han först hitta sig själv.

Han får hjälp på vägen av den mystiske Mikhail, en av Esthers vänner. Han tar med vår huvudperson på en pilgrimsvandring, från Paris förorter till Kazakstans stäpper. Under resans gång får Mikhail honom att inse kärlekens kraft, hur den genomsyrar allt levande. För att den ska uppfylla rummet som är vår själ, måste vi öppna fönstren och låta den blåsa fritt, inte stänga den ute. Detta är tätt sammankopplat med tengri, kulturen på den kazakiska stäppen.

Paulo Coelho skriver på ett sätt som inte tilltalar alla. Temat i Zahiren är som hämtat direkt från romantiken, även om språket inte är fullt så romantiskt som under den tidsperioden. Snarare använder Coehlo ett ganska kortfattat och koncist språk, något som konstrasterar mot bokens tema.

Själv har jag lite svårt för det här. Men missförstå mig rätt. Det här är inte någon dålig bok, men ganska speciell, vilket somliga uppskattar väldigt mycket, andra mindre. Jag tillhör den senare kategorin. Den närmast religiösa dyrkan av kärleken och ”kraften” känns, ja, lite för övernaturligt för min smak.

Den har ändå sina poänger och vissa saker är tankeväckande. Som att kärleken är fri och inte går att tämja – den förlorar då sin kraft. Eller järnvägsspåret som en metafor för det linjära äktenskapet, där makarna varken tillåts komma varandra närmare eller glida isär under perioder.

Den som är romantiskt lagd ska definitivt läsa Zahiren. För oss andra kan boken ändå ha någonting att ge, även om vi hellre läser sakliga upplysningstexter.

Läs även andra intressanta bloggar (i Gävle) om Zahiren, Paulo Coelho, Litteratur, Romantiken, Romaner

M-väljare kritiska till Las

I mitt förra inlägg skrev jag att Moderaterna och Alliansen borde gå på offensiven i en reformering av Las och ett avskaffande av turordningsreglerna. Samma åsikt uttrycker Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson i en debattartikel i Dagens Nyheter i dag. Hon skriver att nästan en av tio moderata väljare tycker det samma.

"Den moderata partiledningen har inte med sig sina väljare i synen på arbetsrätten. Det visar en Skopundersökning som genomförts den 20–25 augusti. Enligt undersökningen instämmer en förkrossande majoritet – 86 procent – av de moderata sympatisörerna i påståendet att arbetsrätten behöver moderniseras. Lika många tycker att det måste bli lättare för arbetsgivare att bestämma vilka personer de vill behålla i samband med uppsägningar.

Turordningsreglerna i las är en viktig orsak till att ungdomsarbetslösheten är mycket högre i Sverige än i våra grannländer. 85 procent av de moderata sympatisörerna instämmer i att ”sist in-först ut”-reglerna missgynnar ungdomar."

Här kan vi verkligen tala om ett parti som inte är i samklang med väljare och medlemmar. Partiledningen borde ta mod till sig och ta ställning för nödvändiga förändringar på svenska arbetsmarknad.

Läs även andra intressanta bloggar om Las, Moderaterna, Företagarna, Turordningsregler

Ingen kvotering på svensk arbetsmarknad, tack

Lagen om anställningsskydd, och speciellt turordningsreglerna, utgör tillsammans med höga ingångslöner de huvudsakliga anledningarna till den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Även invandrare stöter på samma problem som ungdomar, nämligen att först komma in på arbetsmarknaden för att sedan också hålla sig kvar. Det är inte det lättaste, eftersom sisten in ryker först när företaget måste skära ned. Då spelar det ingen roll hur kompetent du än är.

Ur ett liberalt perspektiv är turordningsreglerna fullkomligt oacceptabla. Det rör sig om en form av kvotering, där den anställde bedöms efter antalet anställningsår, inte sin kompetens. Det är ett ingrepp i den fria företagsamheten, då företagen inte själva får välja vilka medarbetare de vill behålla. Att kvoteras bort bara för att du är ung, oerfaren eller ny i Sverige är diskriminerande och det skapar allvarliga utelåsningseffekter.

Det borde vara självklart för Alliansregeringen, där tre av fyra partier betecknar sig som liberala, att LAS ska reformeras och turodningsreglerna ska slopas helt. Det ska finnas ett visst anställningsskydd, men i dagsläget är det ett vågspel att anställa någon, särskilt för små företag. Om det inte fungerar som tänkt med en ny medarbetare måste ett företag kunna bryta kontraktet. I dag är det svårt. Uppsägningstider ska inte vara för långa, och ska inte bero på antalet anställningsår. Allt för rigida anställningsregler skapar fastlåsningseffekter.

I den här frågan har regeringen varit otroligt flat. Centern vill förvisso att småföretag ska kunna undanta ett par personer från reglerna, men det räcker inte. Ett totalt avskaffande av turordningsreglerna vore det enda rätta.

Särskilt moderaterna är nog rädda för hur den fackliga rörelsen, och särskilt LO-kollektivet, skulle reagera. Ramaskriet skulle komma som ett brev på posten och facken skulle påstå att den svenska modellen är hotad - vilket är fullständigt nonsens. Den svenska modellen handlar om frivilliga avtal mellan arbetsmarknadens parter, inte om kvoterande lagstiftning från statens sida. Tvärtom är turordningsregler ett brott mot dess anda.

Alliansen borde gå på offensiven i den här frågan. Det skulle skärpa skiljelinjerna mellan blocken - och det behövs. Turordningsregler är absurda, vilket borde stå klart för varje nykter betraktare.

Läs även andra intressanta bloggar om LAS, Turordningsregler, Alliansen, Facket, LO, Centern, Ungdomsarbetslöshet

Hög tid att tvätta den smutsiga byken

För att kunna återupprätta sitt internationella förtroende är det viktigt att USA går till botten med den mörka sidan av kriget mot terrorismen. Den smutsiga byken består av omänsklig behandling av fångar, rättsosäkra processer, misshandel, kränkningar, tortyr. Allt i strid mot Genevekonvetionen. Detta har urholkat landets ställning som demokratisk ledstjärna i världen.

Att det skulle bli ändring jämfört med Bushadministrationens tid i Vita Huset stod klart när Barack Obama valdes till president. Ett av hans första beslut var att stänga Guantanamofängelset. Det var en viktig symbolfråga, men genomförandet har visat sig svårare än Obama räknade med. Intresset från andra länder att ta emot fångar från lägret har varit minst sagt svalt. För ansvaret ligger inte bara på USA. Även andra länder måste ställa upp med hjälp för att kunna lösa problemet med fångarna.

Ett annat steg i rätt riktning är att presidenten valt att samarbeta med Röda Korset gällande fångar i hemliga fängelser i Irak och Afghanistan.

Mer tveksam har Barack Obama varit till att gå till botten med anklagelserna om omänsklig behandling. Han vill i stället blicka framåt och lägga fokus på den stundande hälsovårdsreformen och andra frågor. Men med allt fler avslöjanden och med publiceringar av tidigare hemliga rapporter ser det ut som att han snart inte har något val. Mycket tyder på att justitieminster Eric Holder kommer att tillsätta en åklagare för att utreda uppgifterna.

Det är knappast troligt att de CIA-agenter som misstänks ha deltagit i förhör med fångar agerat helt på eget bevåg. De förhörsmetoder som använts har med största sannolikhet sanktionerats av högre ort. Det är sådant en eventuell utredning får utvisa. Den kan komma att beröra högt uppsatta personer inom CIA och den förra administrationen.

Det är inte alltid rätt att gräva i gamla sår. Men i det här fallet är det berättigat, för att komma till rätta med en sjukdom som vanligtvis är symptomatisk för diktaturer, men som nu har spritt sig till den fria delen av världen med skrämmande hastighet. De mänskliga rättigheterna och rättssäkerheten måste försvaras av världens demokratier. Vilka kommer annars göra det?

Läs även andra intressanta bloggar (i Gävle) om Barack Obama, Guantanamo, CIA, Mänskliga rättigheter, Tortyr, Rättssäkerhet,

Reinfeldt reser och lyssnar

Fredrik Reinfeldt vill gärna se sig själv som den lyssnande ledaren, och det är också den bild andra ska få av honom. I dag gör han sin hundrade resa inom Sverige som lyssnande statminister. Reinfeldt säger att regeringens politik faktiskt har påverkats av mötena med människor i olika delar av landet. Ett sådant exempel är extra pengar för fortbildning av lärare.

Som det anstår nymoderaternas partiledare har den största delen studiebesök skett på arbetsplatser inom den offentliga sektorn. På andra plats kommer privata företag, även om de ligger en bit efter. Rättsväsendet, moderaternas gamla paradfråga, hamnar på sista plats i besöksstatistiken.

Visst är det bra med en statsminister som tar sig tid att besöka vardagen, och som tar sig tid att lyssna. Politiken är vanligtvis väldigt Stockholmsfixerad. Inte sällan lider den brist på kontakt med verkligheten. Men när han kallar vardagen grå är jag inte beredd att hålla med. Vardagen behöver inte vara grå, så länge man har vett och möjlighet att fylla den med färg.

Det är synd att statsministern inte lyssnade lika uppmärksamt under FRA-debatten, då det verkligen hade behövts. I stället valde han att lägga dövörat till.

Läs även andra intressanta bloggar om Fredrik Reinfeldt, Nya moderaterna, Lyssnande ledaren, FRA

Veckans bloggsvep

Så här på veckans sista dag kan det vara en god idé att summera vad som hänt ute i bloggsfären. Jag presenterar här några höjdpunkter ur veckans utbud från de bloggar jag följer.

Johan Ingerö gläds åt att Rosengårdsborna själva körde ut vänsterextremisterna som var där för att "Reclaima" gatorna. (Från vem får anses vara något oklart.) De maskerade "aktivisterna" var tvungna att ta sin tillflykt till ett närliggande McDonald's. (Som med tanke på deras antikapitalistiska agenda får ses som något ironiskt.)

EU vill förbjuda Esbit-tabletterna, alltså de små tabletter som driver världens ångmaskiner. Detta eftersom det tydligen ska gå att utvinna sprängmedel ur dem. Att det vore enklare att direkt köpa de kemiska medel som behövs verkar inte bekomma byråkraterna. Henrik Alexandersson rapporterar.

Dick Erixon slår ett slag för den privata filantropin och uppmanar oss att köpa en gris till en fattig kvinna eller något annat som konkret tillåter människor att förbättra sin situation.

På SvD:s ledarblogg har Sanna Rayman en väldigt klok betraktelse över våndan med gränsdragningar, apropå åklagare Rolf Hillegrens uttalande om våldtäkter. Hon kommer fram till att det kanske är skillnad på våldtäkt och våldtäkt, liksom det är skillnad på misshandel och misshandel. Ett känsligt ämne, som förtjänar en mer konstruktiv debatt än det ofta uppskruvade tonläget tillåter.

Adam Cwejman, ny förbundsordförande för LUF, skriver tänkvärt om presstödets vara eller icke-vara. För mig tillhör knappast kulturen statens kärnområden och är således något som hellre borde skötas utan dess inblandning.

Läs även andra intressanta bloggar om Bloggar, Johan Ingerö, Henrik Alexandersson, Dick Erixon, Ledarbloggen, Adam Cwejman