Johan Croneman var inte ute och cyklade i sin recension. "Upp till kamp" är det bästa jag sett på TV på mycket lång tid. Känslan, förmedlad genom det svartvita fotot, är omöjlig att stå emot. Gläjde blandas med melankoli och lite sorg. Skådespelet är väl avvägt och känns naturligt. Likaså den politiska kontexten, som inte tar över, utan är lagom framträdande.
Se den.
Jakob Nyström
Läs även andra bloggares åsikter om Upp till kamp
måndag 27 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar