Snart är det dags för heterohatets dag igen, för fjärde året i rad. Hat är ingen trevligt drivkraft, oavsett vem eller vilka hatet riktas mot. Men jag tror knappast att någon verkligen upprörs av det här. Jag har svårt att ta det på allvar, och jag tror inte att jag är den enda. Göteborgs Queerinstitut får väl framstå som navelskådande och hatfulla idioter bäst de vill. Per Gudmundsson har en riktigt rapp och dräpande artikel i dagens SvD:
Även den som inte är bevandrad i den postmarxistiska begreppsfloran torde efter en snabb genomläsning av programmet begripa vem som är fienden. Dagen bjuder på ”direkt och suspekt aktion” mot ”borgarpacket”. Evenemanget är öppet för alla hugade, men arrangörerna vill gärna ha föranmälan från varje ”kommandogrupp”. Vinnaren bland ”kombattanterna i Kriget mot Alliansen” koras på aftonen och föräras ett pris.
Det fåtal göteborgare som har haft oturen att födas heterosexuella eller har haft oskicket att bli borgare vare härmed varnade.
Jag kan inte låta bli att nästan bli lite imponerad av hur dessa obskyra marginalgrupper på vänsterkanten får precis allt till att handla om borgerligheten och kapitalismen. Roten till allt ont i världen, liksom. Jag kan inte låta bli att undra hur teorin om upphovet till all djävlighet såg ut innan det varken fanns kapitalister eller borgare. Gudmundsson fortsätter:
[...] undrar jag över denna besatthet vid borgerligheten? De borde jaga den socialdemokrati som under de senaste femtioelva åren vid makten varken införde könsneutrala äktenskap eller tillsatte öppet homosexuella ministrar. Har man glömt att vänstern alltid hållit ”klass före kön” och även före genus?
Det var för övrigt just i Göteborgstrakten som det verkligen fanns en homohatande vänster.
Här kan man se tydliga paralleller till många andra frågor, varav några är aktuella i dag. Vänstern ses av många som god per definition, fortfarande. Även människor som röstar borgerligt har ibland uppfattningen att vänstern är snällare och bryr sig mer. Vänstern är hjärta, högern är hjärna. De rödgrönas starka frågor är fortfarande välfärd och omsorg, trots att det är Allianspartierna som har de enda egentliga idéerna för framtidens vård, skola och omsorg. Vänstern harvar fortfarande i gamla planekonomiska hjulspår. Ändå är det tydligen så att de per automatik skulle bry sig mer om människor med behov.
Ett annat typexempel är miljön. Bara genom att ha ordet i sitt partinamn tycks förtroendet i frågan vara grundmurat, för att återigen citera Gudmundsson. Maria Wetterstrands gäng kan ju inte ha fel när det kommer till miljön, de heter ju Miljöpartiet för bövelen! Och de onda kapitalisterna är självklart ute efter ett exploatera och förstöra allt de kan komma över. Och borgare är ju kapitalister. Alltså måste deras miljöpolitik vara värdelös.
Det finns mycket att göra på den här fronten. Vi liberaler måste visa att individualism, kapitalism, marknadsekonomi, fri rörlighet och globalisering inte bara är de smarta, rationella alternativen - utan också att de är valen för en varmare och mänskligare värld.
Läs även andra bloggares åsikter om Heterohatets dag, Per Gudmundsson, Vänstern, Liberalism, Miljöpartiet, Kapitalism, Mänsklighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar