En episk berättelse i det lilla formatet. Så skulle Khaled Hosseinis roman Flyga drake kunna beskrivas. Det kanske låter som en motsägelse, men det är det inte. Det är en storslagen historia som tar oss med till ett Afghanistan innan den sovjetiska invasionen och talibanernas maktövertagande. Samtidigt är det det personliga den skildrar.
Det är ett Afghanistan som vi inte är vana att se det. Visserligen är landet som helhet fattigt, men Kabul, där vår huvudperson Amir bor, är som vilken orientisk metropol som helst. Caféerna och kebabrestaurangerna är många. Biograferna visar iransk och indisk film. Musiken lever i staden och människor är relativt fria. Allt detta ändras i och med sovjets invasion 1979, för att sedan bytas till religiöst förtryck med talibanerna vid makten.
Amir växer upp i en av Kabuls mer välbärgade områden. Han uppfostras av sin far Baba; modern dog vid Amirs födsel. Fadern är affärsman och känd bland Kabuls invånare som en stor välgörare. Amir försöker vinna sin fars gunst, men lyckas inte särskilt väl. De två är inte särskilt lika varandra, och ibland anar Amir att en del av fadern hatar honom för att han orsakade sin mors död.
Ali är Babas livslånge tjänare och vän. Tillsammans med sin son Hassan bor han i ett litet skjul i husets trädgård. Trots att Baba inte är en herre att frukta sitter undergivenheten i ryggraden hos Ali och Hassan. De är hazarer, ett minioritetsfolk som i allmänhet är marginaliserade i det afghanska samhället. Amir och Baba är pashtuner, den största folkgruppen i landet. Trots dess hinder är Amir och Hassan bästa vänner, nästan som bröder. Deras vänskap, och de svek som kan förstöra den, spelar centrala roller i Flyga drake.
Vi får följa pojkarnas uppväxt från 10-årsåldern till dess att Amir och Baba flyr landet, året efter sovjetunionens invasion. Trots sina olikheter trivs de bra tillsammans. De läser i trädet på kullen, de leker indianer och busar med grannens hund. Hassan är alltid obrottsligt lojal mot Amir, som ibland testar denna lojalitet: retar honom för hans analfabetism och får honom att ta skulden för busstreck. Årets höjdpunkt för de två är drakflygartävlingarna som hålls varje vinter.
Men den idyll som Amir lever i kastas över ända av en händelse som han inte lyckas begrava, och som får honom att återvända till sitt födelseland långt senare.
Amirs relation till sin far spelar också en stor roll i boken. Amir kämpar för att leva upp till sin fars storhet, men han saknar både hans mod och styrka. Den enda han kan är att skriva, vilket inte står särskilt högt i kurs hos Baba. Deras relation förbättras något när de flytt till USA och framför allt sedan Amir hittat en afghanistansk kvinna att gifta sig med.
Flyga drake är inte ett stilistiskt och språkmässigt mästerverk. De första 20-30 sidorna funderade jag på om jag skulle läsa vidare eller inte. Den verkade varken spännande eller intressant. Men sedan hände något. Boken sög tag i mig och släppte inte greppet förrän sista sidan var läst. Khaled Hosseini talar till läsarens hela känslospektrum och få delar av romanen känns utdragna eller onödiga.
Det är en fantastisk historia han berättar. Enligt vissa kanske lite väl fantastisk, men jag håller inte med. Flyga drake är väl sammanvävd och innehåller alla ingredienser en gripande historia ska göra: gläjde och sorg, lojalitet och svek, spänning och lugn, det storslagna och det småskaliga.
Jakob Nyström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar