Betygsinflationen skenar på gymnasierna

På dagens DN Debatt bekräftar Magnus Henrekson och Jonas Vlachos vad jag själv länge misstänkt: att det råder en väldig betygsinflation i den svenska gymnasieskolan. Av egen erfarenhet vet jag att många lärare är slappa när det gäller betygssättning. Jag känner många elever som erkänner att de kanske inte förtjänade det betyg de fick. Ofta får man känslan att eleverna själva skulle vara mycket strängare än läraren om de satte betygen.

Av artikeln framgår att antalet elever som går ut med absolut högsta betyg, 20.0, har ökat med hisnande 28 gånger sedan 1997. Också antalet elever med avgångsbetyg på19.0 eller högre har ökat markant. Att det inte rör sig om en faktisk kunskapsökning är lätt att konstatera, då Sverige alltjämt sjunkit i internationella jämförelser. Dessutom visar en studie vid Göteborgs universitet att resultaten på högskolorna inte har förbättrats. Det är anmärkningsvärt att en skola kan ha nästa 12 procent avgångselever med högsta betyg när rikssnittet ligger på 0.8 procent.

Henrekson och Vlachos nämner skolvalet som den mest troliga förklaringen till den ökade inflationstakten. I topp på listan över de skolor med flest 20.0-elever finns nästan bara friskolor. Till viss del kan det vara så att en del friskolor lockar till sig extra duktiga elever, men merparten av ökningen rör sig förmodligen om inflation.

Det gäller dock inte bara friskolorna, utan det är en allmän trend, som kan bottna i behovet av att locka till sig elever, i och med det fria skolvalet. Tjusig statistik är ett bra marknadsföringsargument. Forskning i Sverige och Norge visar att konkurrensen om eleverna eldar på betygsinflationen.

Det här inget argument mot friskolor. Visserligen har friskolereformen sannolikt ökat betygsinflationen, men på det hela taget är det en mycket framgångsrik reform. Konkurrensen har ökat kvaliteten och minskat slöseriet med skattepengar. Framför allt har elever och föräldrar själva fått välja den skola som passar dem.

Vad kan då göras åt problemen? Artikelförfattarna förslår tre möjliga lösningar. Den första är att centralt rättade nationella prov ligger som underlag för betygen. Det kan dock innebära att lärarna blir allt för bundna vid ett prov i sin betygssättning. Det sker mycket annat arbete förutom dessa prov som också måste bedömas.

Det andra förslaget är att återinföra studentexamen. Det är tveksamt om detta skulle vinna gehör bland politiker och allmänhet.

Det tredje förslaget är nog det mest realistiska, med vissa modifikationer: att varje högskola själv får välja antagningskriterier. Att helt slopa betygen som antagningsgrund är inte aktuellt, eftersom det skulle innebära legitimitetsproblem för betygen som sådana. Däremot skulle betyg kunna kombineras med antagningsprov som är inriktade på det aktuella ämnesområdet, intervjuer och uppsatsskrivningar, för att nämna några exempel.

Vad som redan är på gång, en tydligare kursplan och fler betygssteg, kan göra det svårare för lärare att slentrianmässigt sätta det högsta betyget. Hur bra elever klarar sig i högre studier borde också undersökas för specifika skolor. Det är en bättre värdemätare på en skolas kvalitet än enbart avgångsbetyg.

Det borde ligga i högskolornas intresse att locka till sig de bästa och mest välmotiverade studenterna. Då krävs mer än att gå efter betyg som situationen ser ut i dag. Dessutom skulle det öka rättvisan för eleverna.

Andra intressanta bloggar om Betygsinflation, Friskolereformen, DN Debatt, Ansökningskriterier, Antagningsprov, Magnus Henrekson