Dags att sluta slösa?

Malin Siwe skriver i dag på DN:s ledarsida om kommunernas absurda slöseri med skattepengar. Hennes text överensstämmer nog med mångas bild av politiker som prioriterar allt annat än kärnverksamheten. Äventyrsbad, sportarenor och andra skrytbyggen kan knappast sägas tillhöra den nödvändiga välfärden. Trots att kommunpolitikerna gärna talar om "medborgardialog" är det mest egna prestigeprojekt de är intresserade av att genomföra. Jag har skrivit om detta här.

I genomsnitt har kommunerna ökat utgifterna med 37 procent mellan 1998 och 2008. Skillnaderna kommuner emellan är alltjämt stora. Vissa har ökat med hela 50 procent, medan andra varit mer sparsamma och hållit ökningen kring 20 procent. Mer pengar till välfärden, eller? Inte alls.

I en rapport från Svenskt Näringsliv visar det sig att både de med störst kostnadsökningar och de med minst satsade lika mycket pengar på äldreomsorgen. I skolan utfaller det till de sparsammas fördel. Vart går då pengarna? Dels till skrytbyggen av typen jag nämnt ovan. Dels till småsaker lite här och där. Enskilt kan det röra sig om försumbara siffror, men många bäckar små blir som bekant en stor å.

Höjda statsbidrag, som de flesta kommuner nu ropar efter, leder inte till till fler tjänster inom skola och omsorg, utan till att ännu fler byråkrater kan anställas. Detta enligt Inspektionen för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Eller vad sägs om fantasifulla titlar som "demokratiutvecklare", "kommunstrateg" eller "internationell administratör"?

Det är inte ekonomiskt försvarbart att först sjösätta dyra projekt till tvivelaktig nytta, för att sedan, när ekonomin går nedåt, ropa på statlig hjälp. Kommunerna måste själva ta ansvar för att de har en buffert, så att de klarar av konjunktursvängningar utan statens hjälp.

Andra intressanta bloggar (i Gävle) om Sveriges kommuner, Statsbidrag, Skrytprojekt, Slöseri, Välfärd