Gävle satsar hårt på att profilera sig som hamnstad. Staden var faktiskt ett viktigt handelsnav och en av Sveriges största städer under andra halvan av 1800-talet. Men det var då. Förvisso har vi än i dag en hamn, och trafiken - och därmed investeringarna - har blivit livligare under senare år. Men någon hamnstad är det knappast tal om. Med undantag för i stadshuset. Tidigare i år presenterade kommunen sina nya slogan, det oerhört fantasifulla "Välkommen ombord". Visst låter det som något en halvpackad och helglad kommuntjänsteman kommit på under en krogrunda? Låt inte skenet bedra. Det var en reklambyrå, och ersättningen för de två totalt intetsägande orden var förmodligen rätt saftig.
Sedan ersattes Cityfesten med Marinfestivalen, som just nu går av stapeln ute på Alderholmen. Lite segelskepp, några scener med artister av varierande kvalitet och ett par mattält. Kostnaden beräknas till 1.9 miljoner kronor - vilket förutsätter att intäkterna uppgår till en miljon.
Kommunens informationschef, Annika Östman, är så klart positivismen inkarnerad. 150 till 200 arbetstillfällen räknar kommunen med att det skapas. Ja, under tre dagar alltså. För att få skryta lite bränner kommunen 1.9 miljoner skattekronor. Särskilt förvånad blir man ju inte.
Gävles stolthet, Tomas Di Leva, spelar på festivalen ikväll. Jag kan nog behöva lite kosmisk kärlek, men jag vet inte riktigt. Jag vill helst inte se slöseriet i vitögat.
När musiken tystnar och skeppen lämnar kajen kommer Gävles gator fortfarande likna puckelpister, ungdomsarbetslösheten vara bland de högsta i landet och företagsklimatet vara lika dåligt. Men vad spelar det för roll, när man kan få en kväll på Marinfestivalen?
Läs även andra bloggares åsikter om Marinfestivalen, Gävle kommun, Slöseri, Tomas Di Leva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar