Om liberalism och individualism

I dag kan ni läsa den tredje och sista krönikan i mitt treveckorsinhopp som krönikör på Gefle Dagblads ledarsida. Jag kände för att bli lite lagom filosofisk och jag har länge stört mig på konservativas och socialisters argumentation om att liberalismen skulle vara en atomistisk ideologi. Håll till godo, det kanske blir en återgång till mer sporadiskt krönikeförfatttande framöver. Men bloggen uppdateras (förhoppningsvis) även i fortsättningen varje dag.

Liberalismens styrka ligger i frivilligheten. Band som skapas av fri vilja kan vara mist lika starka som de som en person föds in i. Dessutom har de den fördelen att de kan brytas utan kraftiga repressalier. Det är svårt att bryta med sin familj om det är det enda man har.

Människor klarar sig inte helt själva. Under vår uppväxt är vi beroende av våra föräldrar. Men det betyder inte att föräldrar kan göra vad som helst med sina barn – barn är också är individer, som har rättigheter gentemot sina föräldrar.

Läs även nummer ett och två.

Läs även andra bloggares åsikter om Liberalism, Individualism, Atomism, Frivillighet, Gefle Dagblad, Krönikor