Statliga Inspirationsbyrån, till eder tjänst!

Jaha, så sitter man här på kvällskvisten, på gränsen till natt. I sig är det inget problem, men nu är det så att jag inte skrivit något på bloggen i dag. Det är verkligen inte godkänt. Att blogga för med sig vissa krav, och det mest självklara är ju regelbunden uppdatering. Sen ska det man skriver helst vara värt att läsa. På den punkten är det tveksamt om detta inlägg kommer hålla måttet.

Tvärtomprincipen kanske fungerar? Om jag försöker skriva något helt meningslöst kanske det blir jättebra?

Alltså, vid den här tiden på kvällen vill man att inspirationen bara ska infinna sig. Vem har lust att sitta och anstränga sig med något invecklat resonemang om hur världen ska bli en lite friare plats? Jag ids inte skriva något så ambitiöst. Jan Guillou sa någon gång att "inspiration är till för amatörer". Det var ju roligt. Jag känner mig som en riktigt sopig amatör nu.

Vet ni, kärare läsare: vi borde instifta en Statlig Inspirationsbyrå. För tänk efter riktigt noga nu, är inte inspiration en mänsklig rättighet? Det är klart som en fjällbäck att det är. Det var bara av ren glömska Sovjetblocket glömde ta med det bland FN:s dokument om de mänskliga rättigheter. Man hade fullt upp med att få in väsentligheter som rätt till arbete, socialförsäkringar och gratis kabel-TV. Självklart skulle rätten till inspiration kommit med.

Jag har ett konkret förslag för hur detta kan ordnas. Alla invånare i Sverige får registera sig hos Statliga Inspirationsbyrån. Där fyller var och en i vad som inspirerar vederbörande mest. Allt som inte är olagligt fungerar. (Glöm alltså det där med sexuell inspiration - såvida inte Byrån lyckas locka till sig ideellt arbetande). Sedan är det bara att ringa ett snabbnummer, och Byråns lokala kontor tillfredsställer dina behov. Det bästa av allt är att det är gratis. Ännu mer gratis är det om du är arbetslös, men å andra sidan kan man behöva lite extra inspiration då.

Inspiration för alla är solidariskt. Ingen ska väl behöva känna sig som en jävla amatör?

Läs även andra bloggares åsikter om Mänskliga rättigheter, Solidaritet, Statlig inspirationsbyrå, Jan Guillou