tisdag 11 augusti 2009

Förnuft och känsla

Är politiken överlag rationell eller inte? Frågan är om det över huvud taget går att säga, eftersom politiken består av interaktion och konfrontation mellan olika ideologier och idéströmningar. Vad som för en liberal framstår som självklart kan för en socialist vara fullkomligt främmande. Politik och politisk filosofi handlar om värden och vilka av dem som är viktigast: frihet, jämlikhet, klass- och familjegemenskap, plikt, ansvarstagande etcetera. Det är en kamp om vilka värden som ska forma samhället. Ofta resulterar det i en blandning, förmodligen med övertoner åt något håll.

Vetenskap och empiri är värden som är oskiljbara delar av liberalismen. Liberalismen uppstod under upplysnigen, och deras historia är tätt sammantvinnande. Redan under 1700-talet byggde liberalerna sina resonemang på empiri och sunt förnuft. Mot den stod de konservativa med diverse pseudoargument. Till stora delar vann dåtidens liberaler. Men kampen mot ofrihet, förtryck och statlig klåfingrighet pågår än i dag.

Modern hjärnforskning visar att vi inte är så rationella som vi vill tro. Medvetet sorterar vi bor information som inte passar in i vår världsbild. Under ett test i presidentvalrörelsen 2004 fick deltagarna, alla övertygade demokrater eller republikaner, se två klart motsägelsefulla citat av båda kandidaterna. Motståndaren uppfattades just som motsägelsefull, men det gjorde inte den egna kandidaten.

Vid en konflikt i hjärnan mellan känsla och fakta aktiveras ett nätverk som framkallar obehag. Hjärnan reagerar med att stänga ned nätverket och i stället aktivera ett belöningssystem. Vi får alltså en belöning för att låta våra känslor styra, inte vårt intellekt. Forskaren som genomförde studien, Drew Westen, drar slutsatsen att det inte lönar sig att försöka övertyga de redan övertygade, samt att politken ska tala till våra känslor.

Det har vänstern ofta varit bra på, liksom konservatismen. Liberaler tenderar att i högre utsträckning tala till människors förnuft. Enligt hjärnforskningen är det fel taktik. Liberalismens tro på människans rationalitet kanske har varit, och är, för stor?

Fullt så enkelt är det så klart inte. Det är klart att det går att övertyga med förnuftiga och sakliga resonemang. Däremot kan det vara så att det är lättare att ta till sig något som talar till publikens känslor. Liberalismen kan uppfattas som för rationell, beräknande och kanske lite själlös. Men ingenting kunde vara mer fel. Det går att tala till känslor och samtidigt vara både liberal och rationell.

En liberal retorik måste våga stå för klassiska liberala värden som frihet, jämlikhet, individens rätt till sitt eget liv, motstånd mot förmynderi, samtidigt som den är rationell. Att kombinera känsla och förnuft borde vara liberalismens styrka. Liberala politiker bör utnyttja detta mer och sätta dagordningen, i stället för att spela efter socialdemokratins.

Det finns absolut plats för frihetliga idéer även i Sverige. Det gäller bara att förmedla dem på bästa sätt. Vänsterns hegemoni över positivt laddade ord - solidaritet, rättvisa, jämlikhet - kan och borde brytas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar