Varför åldersnoja?

I dag har jag en ny krönika i Gefle Dagblad. Här kom jag verkligen så långt från "ungdomsfrågor" det bara går, men vi ska ju alla bli gamla någon gång, och således ligger det i allas intresse att förbättra deras situation. Jag har länge irriterats av den underliga syn vi har på åldrande här i Sverige. Det jag skrivit får tala för sig själv, det vore onödigt att upprepa sig här.

Att så få människor väljer att arbeta vidare efter 65 tror jag inte bara speglar personliga preferenser, utan också kulturen i samhället. Normen är att gå i pension vid 65, helst några år tidigare, trots att både individen och samhället kan gynnas av ett fortsatt yrkesverksamt liv.

Individer är olika varandra. Jag är övertygad om att många av dem som närmar sig strecket har mycket kvar att ge. Arbetsgivare, både privata och offentliga, borde i högre utsträckning värdesätta den erfarenhet äldre medarbetare besitter.

Läs hela här!