Bidragsbyråkratin

Den förra socialdemokratiska regeringen var tvungen att tillsätta en utredning för att utröna hur många myndigheter Sverige faktiskt hade. Resultatet: 512 stycken, med inalles nästan 231 000 anställda. En svensk-bosnisk kvinna har berättat för mig hur chockad hon blev över den svenska byråkratin och dess omfattning, när hon kom hit som flykting 1993. Och då levde hon ändå i ett post-kommunistiskt land.

Sedan valet 2006 har den borgerliga regering arbetat med att minska antalet myndigheter. 2009 hade man lyckats lägga ned 60 stycken (och även startat några nya samt slagit ihop andra). Än återstår mycket att göra på byråkratifronten. Ett exempel är den enorma svenska biståndsbyråkratin. Är det någon som har ordentlig pejl på hur många bidrag det finns? Jag har en känsla av att situationen är liknande den bland myndigheterna. Jag har för mig att jag läst siffran 40 plusminus några, för ganska länge sedan. Uppenbart är att det rör sig om ett stort antal. Vi har a-kassa, socialbidrag, sjukförsäkring, förtidspension (eller aktivitetsbidrag som det så fint heter nu för tiden), bostadsbidrag, barnbidrag, studiebidrag etcetera etcetera.

Även här bör det finnas utrymme att rationalisera. De bidrag som utgår som ersättning på grund av oförmåga att arbeta skulle kunna samlas under ett tak. Varför behövs det flera olika aktörer för att dela ut bidrag som vägleds av samma princip: den som inte har möjlighet att arbeta ska inte behöva svälta eller bo på gatan? Man behöver inte gå så långt som att förespråka ett enhetsbidrag (även om det är en på vissa sätt lockande tanke) för att inse fördelarna med en mer samordnad och slimmad bidragsadministration. (Sen måste det självklart till något fint och byråkratiskt namn - varför inte "Bidragskassan för avsaknad av arbetsinkomst"). A-kassan får väl betraktas lite som ett fall för sig, eftersom facket näppeligen kommer att lämna ifrån sig kontrollen över den frivilligt.

Genom en sammanslagning och rationalisering av ett antal myndigheter som idag står för denna typ av bidrag uppnår vi en rad fördelar. Vi kan skära bort en hel del byråkrati och därmed minska kostnaderna, vi minskar risken att människor hamnar mellan stolarna och det blir tydligare vem man ska vända sig till när man behöver stöd. Minskat krångel och mindre kostnader, kort sagt.

När det gäller de bidrag som utgår till personer som har det knapert och svårt att få ekonomin att gå ihop, oaktat förekomsten av inkomst, bör samma princip gälla. Många av dessa "tilläggsbidrag" skulle också kunna samlas under ett tak, för ökad effektivisering och mindre krångel. (Till att börja med borde det generella barnbidraget avskaffas, och det ska i stället vara behovsprövat. Det är i grund och botten en styggelse till valfläsk från Socialdemokraternas sida. Varför välbeställda personer ska få ytterligare bidrag - de får ju redan ersättning från föräldraförsäkringen - är svårt att motivera).

Det torde vara värt att titta närmare på hur biståndsbyråkratin skulle kunna effektiviseras. Jag har en känsla av att det finns stora vinster att göra.

Läs även andra bloggares åsikter om Bidragsbyråkrati, Myndighetssverige, Effektiviseringar, Bistånd