På ett föredömligt sätt har han den senaste veckan angripit Expressens artikelserie om fattiga barn. Det han skrivit stämmer bra överens med mina egna ståndpunkter, som jag framförde här. En passage som var särskilt lyckad och beskriver det hela på ett svåröverträffat sätt var följande:
"Mest förbannad är jag nog för att jag har egna erfarenheter av de situationer som Expressen listar som exempel på akut fattigdom. Jag växte upp med en ensamstående mamma som, när jag föddes, inte hade särskilt mycket utbildning. Vi hade ingen bil, ingen tvättmaskin, ingen video och i långa perioder heller inte någon tv. Sommarhus fanns inte ens på kartan och under hela min barndom åkte jag och mamma aldrig tillsammans utanför landets gränser.
Men fattiga? Vi läste mängder av böcker, upptäckte Stockholms skärgård, umgicks med släktingar och vänner i vått och torrt och - vilket är viktigt - fokuserade på att fetare dagar säkert skulle komma i framtiden. Morsan pluggade till och från under hela min uppväxttid och har idag långt fler högskolepoäng än de flesta. Numera tjänar hon dessutom rätt bra. Ingen av oss är fattiga nu. Inte heller var vi det då. Däremot hade vi rätt ont om pengar."
Ingen av oss är fattiga nu. Det var vi inte då heller. Däremot hade vi rätt ont om pengar. Det är banne mig kloka ord. Vi har en tendens att bara koppla begreppet fattigdom till pengar. Så enkel är det inte. Som Johan skriver kan man ha ont om pengar men ändå leva ett gott liv och göra mycket intressant. Man kan ha ett rikt sällskapsliv utan stora ekonomiska tillgångar. Omvänt kan den på ytan mest välbärgade familj leva ett fattigt liv; där det jag nämt ovan saknas. Social rikedom är förmodligen viktigare än materiella tillgångar för de flesta.
Att mäta fattigdom bara efter storleken på bankkontot är att ha en mycket smal och begränsad syn på begreppet.
Läs gärna inläggen i sin helhet.
Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, Expressen, Johan Ingerö
En får tacke! :-)
SvaraRadera